Kraniosakral osteopati är en förfinad gren av osteopati som är skonsam, icke-invasiv, subtil och otroligt fördelaktig vid behandling av nästan all typ av vardaglig värk, smärtor och besvär som patienter upplever. Likt övriga typer av osteopatisk behandlings så kan kraniosakral osteopati erbjuda ett alternativ för att behandla besvär som faller i medicinens ”gråzoner”, dvs där inga medicinska svar finns tillgänglia för patienten. I en kropp som begränsas av ohälsa finns det en begränsning i rörelserna i kroppens olika vävnader. Denna obalans kan leda till olika symptom i kroppen bl.a. spänningar, värk, inflammation etc. En erfaren osteopat kan fånga upp de olika avvikelser som kan uppstå i vävnadernas rörelsemönster och osteopaten hjälper kroppen att lättare återgå till sin ursprungliga funktion. När vävnaden fungerar utifrån sin naturliga funktion skapas bästa möjliga förutsättning för kroppen att börja läka sig själv.
Den kraniella osteopatin tog fram under 1900-talet av den brittiska läkaren och osteopaten William Garner Sutherland märkte att de olika benen i skallen inte är sammanvuxna ens hos en vuxen människa – ett fenomen som annars är vanligt för benleder som är orörliga eller oanvända. Denna observation medförde ett helt liv av experiment och forskning för att förstå varför detta är fallet och hur kroppen reagerar fysiologiskt (bra/dåligt) när det uppstår försämra rörelse i dessa ben, och hur kroppen reagerar i sin strävan att bli bättre när dessa skallben är helt rörliga.
I sin undersökning av skallbenen märkte Dr Sutherland att alla kroppsvävnader, från ben, ligament och vätskeutrymmen i kroppen, alla har en mycket subtil, rytmisk formförändring som kallas kraniell rytm eller Involuntary Motion (IVM) på engelska. Detta bekräftades också i laboratorieexperiment som utfördes under 1960-1970-talet.
